2013 är året då Hässleholms Motorklubb firar sin sextioåriga tillvaro.

Att följa klubbens historia är att färdas längs en intressant och vindlande väg, kantad av entusiasm, glädje och sammanhållning, offervilja, målmedvetenhet och ständigt framflyttade bromspunkter i den mening att man aldrig varit rädd för att på sig nya och större arrangörsuppdrag. Detta är också ingredienserna i det faktum att HLMK i dag är tongivande inom Södra Distriktet av Svenska Bilsportförbundet och en viktig kugge i det som i dag är är Svensk Motorsport i allmänhet och Svensk Rallysport i synnerhet.
Och som så många gånger tidigare började alltsammans med ett möte mellan två likasinnade...


Det var nämligen så att en bilintresserad tandläkare, i början på 1950-talet, råkade ha sin mottagning vid Frykholmsgatan i samma hus som en bilskola. Folke Fredin – tandläkaren – och Egon Krutzén – bilskolechefen – hade mycket att prata om när de möttes i trappan eller på gatan. Det snackades bilmodeller, hästkrafter, toppfarter, trafikregler och en massa annat. Men diskussionerna kom så småningom också att handla om den idé de var för sig hade gått och närt: den att starta en klubb för motorintresserade i Hässleholm.

Tanken var i och för sig inte ny. Och i själva verket fanns det en avsomnad motorklubb i stan. Redan vid krigsslutet, 1945, hade det arrangerats orienteringstävlingar för bil och motorcykel i Göingeskogarna. Mannen bakom detta var dåvarande linjemästaren Sandell och ibland kombinerades bilorienteringen med fotorientering! (Passerkontroller placerades utmed vägen eller några hundra meter in i skogen. I det senare fallet var det kartläsarens uppgift att kasta sig ut i terrängen, leta upp kontrollen och stämpla tidkortet. - Alltmedan föraren satt kvar i bilen och höll motorn varm...)

Motorintresset i stan fick mer organiserad form i Göinge Motorklubb, som bildades 1946. Verksamheten här kom dock att mest handla om motocross (scramble) på Vankivafältet. Intresset från allmänheten var stort, klubben ställde till med många stora publikevenemang. Inkomsterna blev goda och klubbkassan var, åtminstone under en tid, stark. Man tävlade på ”allt” mellan armémotorcyklar m/42 och 750 cc Harley Davidson och många gånger användes samma cykel till att ta sig till och från tävlingen, som att tävla med. - Av med nummerskyltar och belysning! Sedan var det bara att gasa...
Göinge Motorklubb levde vidare till 1949.

Hässleholm ståtade på denna tid, bland annat med ett trängregemente (T4) och parallellt med Göinge Motorklubb formerades här T4 Motorklubb. Här var målsättningen att man, framför allt skulle ägna sig åt O (orientering) och T – (tillförlitlighet) tävlingar men för att så fort som möjligt få pengar i klubbkassan satte man även igång att arrangera en motocrosstillställningar för publik.
Premiärtävlingen, som gick i strålande solsken på en bana på T4:s övningsområde, iordningsställd av frivilliga på regementet, hade förutsättningar att bli en publiksuccé. - Men blev det inte! Det fina vädret hade lockat folk till badstränderna och klubben blev lämnad med en förlust på 5000 kronor.


T4 Motorklubb slickade sina sår, ägnade verksamheten åt KAK:s manöverprov och träningstävlingar i orientering för bil och mc, samtidigt som man kämpade för att amortera på de banklån man tagit inför sin misslyckade premiärtävling.
Våren 1949 tog man kontakt med Göinge Motorklubb om en sammanslagning. Resultatet av diskussionerna blev SMK Hässleholm.

Även den nya klubben började sin verksamhet med motocross med betalande publik. För att lägga ytterligare krydda i anrättningarna började man köra serietävlingar och SMK Hässleholms lag tävlade under namnet ”Snapphanarna”.
En av medlemmarna i ”Snapphanarna” lät ganska snart tala om sig och blev ett välkänt namn och nästintill pojkidol i den tidens motocrosstävlande: Börje ”Bam-Bam” Nilsson.

Men inte ens detta höll i evighet. Det ekonomiska utbytet av tävlingarna blev allt sämre, arrangemangen kostade för mycket, både i pengar och arbete och publiken fortsatte inte att komma i den omfattning man hade behövt. Den sista tävlingen kördes i oktober 1950 och efter det inriktades verksamheten i i SMK Hässleholm till träningstävlingar i OT.
Men alltsammans tynade bort. Och 1953 hade SMK Hässleholm kommit till ”vägs ände”.

Sådant var alltså läget när tandläkaren och bilskolechefen hade pratat färdigt. Traditionen fanns där och något slags arv tyckte man sig också ha att förvalta. Nu var de båda klara att gå till handling! - Att sätta imaginära hjul på sina idéer.

Detta var året när den före detta generalen och hjälten från Andra världskriget, Dwight D Eisenhower hade tillträtt som USA:s president. ”Sommaren med Monica” var filmen alla pratade om, Coca Cola hade börjat tillverkas på licens i Sverige, provflygaren Bengt Olow hade, som förste svensk, gått genom ljudvallen med SAAB:s A32 Lansen, Winston Churchill hade fått Nobelpriset i litteratur, den svenska ”BESK” - binära elektroniska sekvens-kalkylatorn – var under en kort tid världens snabbaste dator, PV 444 hade fyra år kvar till pensionen, SAAB 92 fick en ny baklucka, Alberto Ascari vann VM i Formel 1, Safari-rallyt kördes för första gången (någon segrare fick man inte fram) och Sture Nottorp vann Midnattssolsrallyt.

Detta var situationen i världen ”där ute” när Egon Krutzén trummade samman ett gäng andra intresserade för att diskutera bildandet av en ny klubb för bilentusiaster i Hässleholm.

De blev ett tjugotal som samlades i bilskolans teorilokal. Det var rent märkvärdigt vad det var lätt att diskutera och att enas! Att det fanns en uppdämd önskan för bilsportentusiaster att hitta ett forum där man kunde träffas och göra saker tillsammans var tydligt. Idéerna och tankarna om hur detta skulle kunna bli verklighet var många och de passade i varandra som lägena i en väl synkroniserad växellåda.
Nu skulle här hända saker! Och det första som skulle göras var att utlysa ett allmänt möte. Här räckte det inte att ”prata sinsemellan” bland elevbänkarna på bilskolan. Budskapet skulle ut!
Och så blev det...
Sålunda kom det sig att, en kväll några dagar före julafton, en skara målmedvetna herrar ur Hässleholms militär- och företagarliv samlades på Konditori Cecil. De hade en mission: att formellt bilda en motorklubb i stan.
Notisen i Norra Skåne, som annonserade evenemanget talade om att det skulle komma att stå mycket viktiga ärenden på dagordningen denna kväll.

”Det vore ett länge närt önskemål om motorsporten åter kunde blomstra i våra bygder. Säkerligen är det många som önska delta. Det är bara att hoppas att sedan motorklubben vunnit stadga i sitt arbete, intresset bibehålles och ökas, samt att alla som önska vara med verkligen gå in för att göra en insats för motorsporten, för trafiksäkerheten och för klubbens bästa”.

Dagen efter kunde tidningen meddela:

”Hässleholms motorklubb ombildades på måndagen och vid mötet, som leddes av tandläkare Folke Fredin, antogs stadgar och en styrelse om åtta man jämte två suppleanter tillsattes. Som ordförande enades mötet enhälligt om tandläkare Folke Fredin. Övriga ledamöter blev fanjunkare Lennart Svensson, köpman Sven Liedholm, bilskolechef Egon Krutzén, disponent Holger Refeldt, åkeriägare Nils Olsson, förman Arne Larsson och elektriker Bertil Sävner. Som suppleanter utsågs köpman Hugo Tygesson och sergeant Alvar Håkansson.
I tävlingskommittén invaldes följande fem: bilskolechef Egon Krutzén, elektriker Bertil Sävner, herr Åke Nilsson, sergeant Börje Nilsson och åkeriägare Nils Olsson.”

På detta sätt bildades Hässleholms motorklubb officiellt den 21:e December 1953. Sju personer löste medlemsavgift denna första kväll.

Att starta en helt ny klubb var i själva verket en tydlig markering. Man ville helt enkelt åstadkomma ett avstånd till tidigare motorklubbars verksamhet. HLMK skulle stå för nytänkande och framsynthet och verksamheten det första året inriktades på utbildning av kartläsare, träningstävlingar och manöverprov för erövrande av KAK:s förtjänstmärke. (Att pryda sin bils kylargrill med ett sådant gav hög status på den tiden!)
Den första nationella tävlingen i OT för bil och mc kördes på våren 1955. Den följdes i juni samma år av en T-tävling för motorcyklar. Båda tävlingarna fick positivt mottagande av alla deltagare. T-tävlingen för mc året därpå markerade något av en milstolpe i den nya klubben. Loppet fick namnet ”Snapphanetrofén” och den tävlingen kom att bli årligen återkommande ända tills mc-verksamheten ströks ur klubben 1964.

På bilsidan var det däremot full aktivitet. Det tränades och tävlades flitigt – ända fram till bensinkrisen i samband med att Suez-kanalen stängdes på hösten 1956. Men 1958 var tävlingsaktiviteterna i full gång igen och här kom man att, för första gången, tävla om nyuppsatta vandringspriset ”Koppartranspokalen”.
Det var bilorientering som gällde och så kom det att vara fram till 1970. Det blev sista året ”Koppartranspokalen” kördes som O-tävling.
”Göingesvängen”, ”Snapphanenatta” och ”Bilhässletrofén” var, tillsammans med olika ”Rattmästerskap” och manöverprov för KAK:s märke, några av HLMK-arrangemangen under åren framöver. Ett annat var ”Lille Mats Special” som kördes första gången i April 1964. (Tävlingsnamnet lever kvar än i denna dag, även om konceptet förändrats. Förste segraren var, i alla fall, Åke Sandberg från Ljungby MK. Han tävlade i en BMC och kunde bland annat glädja sig åt att han därmed segrat i Sveriges första OT-A tävling!)
”Lille Mats Special” jubilerar således också 2013!.

”Snapphanenatta” kom 1967 till att bli en renodlad rallytävling under namnet ”Snapphanerallyt”. Den gången hade man 90 startande och Kaj Jönsson från Ronneby, i SAAB 96 segrade. Under årens lopp har ”Snapphanerallyt” utvecklats till klubbens största tävlingsarrangemang och många gånger har evenemanget haft rangen av deltävling i SM. Första gången var 1988. Då hette rallyt officiellt ”Kong Christians Snapphanerally” och segraren körde Audi Coupé Quattro och hette Thomas ”Gullabo” Jansson.

Detta var dock inte klubbens absoluta debut som SM-arrangör. Redan tre år tidigare stod man som promotor för Dragonloppet – en tävling uppför Dallarödsbacken på Hovdalafältet – som kom att utgöra en del av Svenska Mästerskapet i backe det året.
Dragonloppet kom tillbaka 1989. Även den gången som SM-tävling.

År 1981 kom att markera ännu en milstolpe i klubbens historia. Så dags hade Ingvar Olsson hunnit bli vald till ordförande och önskemålen om en egen klubbstuga hade hunnit gro några år. Dittills hade HLMK haft sina möten förlagda till en lokal i Shell-macken vid Grönängsplan (innhavare Ingvar Nilsson hade också avverkat en sejour som ordförande i klubben...) men nu hade idéerna hunnit få ordentligt fotfäste och det var dags att skrida till handling.
Huvudsponsor för Snapphanerallyt var den gången Modulent, därifrån införskaffades en huskropp, cementplattan den skulle stå på tillverkades i egen regi och med många frivilliga krafters hjälp fick man till slut det egna klubbhuset på plats vid Hövdingegatan.
Sedermera – 2005 – gjorde man också en tillbyggnad.

Med åren har verksamheten inom HLMK breddats och i dag kan klubben ståta med aktiva och tävlingar inom såväl rally som bilorientering, folkrace, radiostyrd bilsport, offroad, racing, karting och (det allra senaste) drifting. Utbildningsverksamheten för bland annat funktionärer är livlig, man har ett aktivt samarbete med vänklubbar i Danmark och i dag är Hässleholms Motorklubb en av Södra Bilsportförbundets största klubbar och en av de ”mesta” SM-arrangörerna i landet. Om redan nämnda Dragonloppet 1985 var klubbens debut i SM-sammanhang har detta följts av rally-SM 1988(Kong-Christians Snapphanerally), back-SM 1989 (Dragonloppet) rally-SM 1990, 1991, 1992, 1993 (Snapphanerallyt), Nordiskt Mästerskap i bil-O 1994, rally-SM 1995 (Snapphanerallyt), NM för Volvo Original Cup, 1996 (Snapphanerallyt), rally-SM 1997 (Snapphanerallyt) SM i bil-O 1998 (HLMK-Svängen) rally-SM 1999, 2001, 2003, Supercupen i rally 2004, 2005, 2006, 2008, (AM-Tryck Snapphanerally), rally-SM 2009, 2011 (AM Snapphanerally) och SM i bil-O 2012.

”Meste ordförande” i HLMK (hittills kanske bäst att säga) är nuvarande Claes G Wilke. Han valdes till posten 1995 och förutom att ha lett klubbverksamheten under tiden sedan dess har han också varit drivande när det handlat om utbildning inom olika områden av rallysporten i södra distriktet.
Flera av klubbens förare har under årens lopp också satt sig i respekt både nationellt och internationellt inom såväl rally som racing: Bengt Persson, Hans Edvinsson, Kennerth Persson, Jan Lundgårdh (som deltog med sin Porsche i 24-timmarsloppet på Le Mans 1981), bröderna Leif och John Nilsson, Stoffe Nilsson, Mattias Lindberg och Ola Nilsson, för att bara nämna några.

Och där står Hässleholms Motorklubb i dag. Sextio år efter att den kom till i kraft av ett distinkt slag med ordförandeklubban en decemberkväll 1953 på konditori Cecil. Här finns ett mäktigt arv och stolta traditioner att förvalta och föra vidare. Ett arv bestående av hängiven entusiasm och glödande intresse (BMW-ägaren Folke Fredin kom sedermera att odla sin fascination så långt att han till och med monterade in en BMW-logga i en av sina kindtänder!) och traditionen av väl organiserade tävlingar.

Nu har det gått sextio år.
Nu väntar vi på nästa sextio år!


» Pressrelease från Hässleholms MK.

» Denna samt tidigare pressreleaser, se

Publicerad: